Kläder har alltid varit överskattat.
Jag förstår inte riktigt det här med att man ska ha leggigs/strumpbyxor på vintern.
FATTA HUR KALLT DET ÄR!
Jag har börjat att fuska, genom att ha två par leggings UNDER strumpbyxorna.
Dels för att det är ett hål på baksidan på strumpbyxorna, som måste täckas med ett par leggings under.
Men också för att, ursäkta mig men, det är så jävla kallt ute!
Antingen så avskaffar jag vintern eller så bojkottar jag snart strumpbyxor på vintern.
Alt. så ska jag uppfinna ett par helt täta ull-byxor... men så insåg jag att jag nog hellre fryser än kliar ihjäl mig.
Hypokondriker.se
Nu har jag ätit sånna där vitpeppar korn och kapslar i några veckor (sen jag kom hem från paris).
För att slippa det förskräckliga magsjuke-monstret som flyttar runt.
Vaknade idag: Magont, illamående...
MAGSJUKA!!!!!
GAAAAAAH!!!!!
... Men det visade sig vara magkatarr.
Förra veckan hade jag cancer på lilltå nageln.
Den gick visst att tvätta bort.
Jag måste verkligen skärpa mig.
För att slippa det förskräckliga magsjuke-monstret som flyttar runt.
Vaknade idag: Magont, illamående...
MAGSJUKA!!!!!
GAAAAAAH!!!!!
... Men det visade sig vara magkatarr.
Förra veckan hade jag cancer på lilltå nageln.
Den gick visst att tvätta bort.
Jag måste verkligen skärpa mig.
Måttligt less på dryga människor.
Vissa människor måste ju verkligen ta tag i sitt sexliv.
Eller vad det nu är som gör att alla verkar vara så himmlarns dryga,
bittra,arga,sura, depprimerade... osv.
Vänta lite...
Det kan ju inte vara det som är felet nu då jag är sur.
hm, det kanske är för att folk matar fåglar för sällan? vad vet jag?
Jobbigt.
Eller vad det nu är som gör att alla verkar vara så himmlarns dryga,
bittra,arga,sura, depprimerade... osv.
Vänta lite...
Det kan ju inte vara det som är felet nu då jag är sur.
hm, det kanske är för att folk matar fåglar för sällan? vad vet jag?
Jobbigt.
Ateist i sjukvårds-världen
Jag tror inte på sjukvården.
Har nu blivit en äkta ateist.
Fastän ateist nog mest används i religiösa-sammanhang så kände jag att det var rätt ord att använda.
Det är nog för övrigt den enda kategorin där jag vill kalla mig ateist.
Jag tror att sjukvården är en illusion. Något som vi vill ska existera men som många gånger inte gör det,
att jag har lyckats bli frisk från sjukdomar hittils skulle lika gärna kunna vara en slump!
Iaf.
Hur kom jag fram till slutsatsen? Förrutom tidigare sjukdoms-tillstånd och frakturer så inträffade det en incident precis innan Paris resan som gick till ungefär såhär:
Jag hade spelat innebandy på idrotten då, som malin uttryckte det "djuret" i mig kom fram. Jag kände att jag nog skulle spela lite mer än vad jag klarade av. Lyckades vika sönder foten på något sätt. Struntade i att uppsöka hjälp, tog mig hem och somnade med Eric på soffan (eller jag sov och han pratade med syrran och såg på tv tror jag)
Så vaknade jag av att farmor kom, och det blev att jag insåg att nu var det sjukan som gällde för foten.
Ytterst pessimistisk åkte jag + pappa och Eric (som hejjarklack och supportrar) in till sjukan.
Läkaren jag fick träffade ÖVER-ARRRRRTIKULEEEEEEERADE till mig som om jag var ett dagisbarn (alltså folk klagar på läkare som pratar otydligt, men det är nästan ännu värre då de idiot-förklarar en utan att säga något liksom!), röntgen-personalen var direkt otrevliga. Sköterskorna kollade typ snett på mig då jag haltade omkring i korridorerna. Samt att läkaren gav mig en diagnos men skrev in en annan på sin dator.
Detta hade naturligtvis inte gjort någonting (förutom att jag bra gärna vill veta vad det är för RIKTIGT fel i min fot egentligen!) om jag nu inte hade behövt ringa på vårdcentralen idag för att:
1. Få mer medicin
2. Kanske få ett åter-besök hos en läkare då foten varit allt från 3strl. större, blå, röd, jätte varm, har kräkts av att det gör ont, samt haft feber.
3. Alt. få något av ovanstående alternativ ist. för båda.
Då jag (ÄNTLIGEN) får ett samtal från vårdcentralen så tar det typ ljusår innan sköterskan förstår att jag faktiskt har ont på riktigt (även om hon faktiskt var väldigt förstående). Det är då det visar sig att läkaren jag haft på torsdagen har sagt en sak till mig men skrivit in någonting annat på sin dator. Det visste jag inte tidigare.
Så jag förstår den sköterska jag pratade med nu om hon inte tog mig på allvar när jag berättade hur ont jag faktiskt har!
Men då hon måste gå efter läkaren som jag hade tidigare, och att det fanns ont om tider så kan jag inte få min fot kollad förrän imorn. = Ingen ny medicin förrän imorn!
Det känns verkligen som om det här dygnet kommer att bli rysligt långdraget det också!
Allt detta gör att jag helt enkelt slutat att tro på sjukvården tills motsatsen är bevisad!
Har nu blivit en äkta ateist.
Fastän ateist nog mest används i religiösa-sammanhang så kände jag att det var rätt ord att använda.
Det är nog för övrigt den enda kategorin där jag vill kalla mig ateist.
Jag tror att sjukvården är en illusion. Något som vi vill ska existera men som många gånger inte gör det,
att jag har lyckats bli frisk från sjukdomar hittils skulle lika gärna kunna vara en slump!
Iaf.
Hur kom jag fram till slutsatsen? Förrutom tidigare sjukdoms-tillstånd och frakturer så inträffade det en incident precis innan Paris resan som gick till ungefär såhär:
Jag hade spelat innebandy på idrotten då, som malin uttryckte det "djuret" i mig kom fram. Jag kände att jag nog skulle spela lite mer än vad jag klarade av. Lyckades vika sönder foten på något sätt. Struntade i att uppsöka hjälp, tog mig hem och somnade med Eric på soffan (eller jag sov och han pratade med syrran och såg på tv tror jag)
Så vaknade jag av att farmor kom, och det blev att jag insåg att nu var det sjukan som gällde för foten.
Ytterst pessimistisk åkte jag + pappa och Eric (som hejjarklack och supportrar) in till sjukan.
Läkaren jag fick träffade ÖVER-ARRRRRTIKULEEEEEEERADE till mig som om jag var ett dagisbarn (alltså folk klagar på läkare som pratar otydligt, men det är nästan ännu värre då de idiot-förklarar en utan att säga något liksom!), röntgen-personalen var direkt otrevliga. Sköterskorna kollade typ snett på mig då jag haltade omkring i korridorerna. Samt att läkaren gav mig en diagnos men skrev in en annan på sin dator.
Detta hade naturligtvis inte gjort någonting (förutom att jag bra gärna vill veta vad det är för RIKTIGT fel i min fot egentligen!) om jag nu inte hade behövt ringa på vårdcentralen idag för att:
1. Få mer medicin
2. Kanske få ett åter-besök hos en läkare då foten varit allt från 3strl. större, blå, röd, jätte varm, har kräkts av att det gör ont, samt haft feber.
3. Alt. få något av ovanstående alternativ ist. för båda.
Då jag (ÄNTLIGEN) får ett samtal från vårdcentralen så tar det typ ljusår innan sköterskan förstår att jag faktiskt har ont på riktigt (även om hon faktiskt var väldigt förstående). Det är då det visar sig att läkaren jag haft på torsdagen har sagt en sak till mig men skrivit in någonting annat på sin dator. Det visste jag inte tidigare.
Så jag förstår den sköterska jag pratade med nu om hon inte tog mig på allvar när jag berättade hur ont jag faktiskt har!
Men då hon måste gå efter läkaren som jag hade tidigare, och att det fanns ont om tider så kan jag inte få min fot kollad förrän imorn. = Ingen ny medicin förrän imorn!
Det känns verkligen som om det här dygnet kommer att bli rysligt långdraget det också!
Allt detta gör att jag helt enkelt slutat att tro på sjukvården tills motsatsen är bevisad!
PS. Im back.
Förutom att jag slitit av alla ledbanden i foten, möblerat om inne i vristen (=kryckor och starka mediciner)
Och trots detta rest till Paris, som måste vara den mest icke-handikapp-anpasssade staden i världen (eller i Europa iaf!).
och vi hamnade inte ens i Paris från början, utan helt plötsligt så var vi i Belgien... är det ens i Europa liksom?
Nä...
Vi gjorde ett försök att rita ut det på en karta. Mäster und mäster gjorde sina försök att lista ut var någonstans de hade befunnit sig, men den franska björnen som gick i ide på vårat golv sa att vi typ hade placerat Belgien där Polen ligger. Det är nog två stycken som behöver geografi-studier här... men ärligt talat: När har det någonsin hjälpt någon att veta var Belgien ligger?
Nä...
Vi hamnade till sist i paris iaf.
Och det var ju bra.
M&M and M.
Nu sitter jag på City-terminalen i Stockholm och vill bara hem. Eric skulle fixa mig en välkomst-komitée.
Fastän det räcker med bara han.
Jag vill nog att det bara ska vara han.
Jag sa innan resan adjö till alla jag känner.
Men jag tror,
Att överlever man Belgien,
då överlever man nog allt...
Eller jag har ju tagit mig såhär långt i alla fall!
Och trots detta rest till Paris, som måste vara den mest icke-handikapp-anpasssade staden i världen (eller i Europa iaf!).
och vi hamnade inte ens i Paris från början, utan helt plötsligt så var vi i Belgien... är det ens i Europa liksom?
Nä...
Vi gjorde ett försök att rita ut det på en karta. Mäster und mäster gjorde sina försök att lista ut var någonstans de hade befunnit sig, men den franska björnen som gick i ide på vårat golv sa att vi typ hade placerat Belgien där Polen ligger. Det är nog två stycken som behöver geografi-studier här... men ärligt talat: När har det någonsin hjälpt någon att veta var Belgien ligger?
Nä...
Vi hamnade till sist i paris iaf.
Och det var ju bra.
M&M and M.
Nu sitter jag på City-terminalen i Stockholm och vill bara hem. Eric skulle fixa mig en välkomst-komitée.
Fastän det räcker med bara han.
Jag vill nog att det bara ska vara han.
Jag sa innan resan adjö till alla jag känner.
Men jag tror,
Att överlever man Belgien,
då överlever man nog allt...
Eller jag har ju tagit mig såhär långt i alla fall!
