"Even heroes have the right to bleed"
Är och FÖRBLIR
Att jag aldrig kan hålla käften.
"Oh, Amnesty International is that some kind of rock-band?"
Jag sitter mitt i Sista-April-hetsen just nu.
"Vad ska du göra?"
"Vem ska du vara med?"
"Vem köper åt dig?"
"Hur gör vi som?"
"Har du en plan?"
En stund funderade jag nästan på bojkott.
Nu är det bara fråga 3 kvar som behöver svar.
Min egna stil
" Den människan har verkligen egen stil"
" Alltså han har ju en egen stil"
"Jag har liksom skapat mig en egen stil"
" Jag skulle vilja ha en egen stil som X"
Alltså är det något som jag tröttnat så oerhört på de senaste dagarna, så är det verkligen uttrycket "egen stil". Ursäkta mig lite, men jag har noterat att de flesta som anses ha egen stil ser ganska lika ut i "sin stil". Så alltså är det kanske inte en "egen stil" alls? Eller? För själca konceptet med hela den här "egen stil"-grejejn var väll att man skulle se "egen ut"?... Eller var det i själva verket så att man skulle ingå i en annan stilform, där det går ut på att vara accepterat egen. Alltså får man inte avika från det som anses vara accepterat utan man måste bara få andra att tro att man gör det?
Eller så är hela den här grejen med "egen stil" bara ett otroligt löjligt uttryck, som kanske borde bojkottas? För egentligen har väll alla sin personliga stil? Även om man är väldigt mainstream så har man ju ändå inte köpt allt av vad som säljs, utan valt ut kläder... sedan att det med största sannolikhet finns någon annan som har liknande kläder, är det världens största problem?
Varför spendera flera tusen på ett plagg, som man kan köpa exakt likadant och billigare? Och istället lägga pengarna på något som man verkligen vill göra?
Nu är det ju inte min uppgift att berätta för folk vad de ska göra och inte.
Jag kan bara inte förstå hur man anser någon har "egen stil" om inte alla har det?
Ursäktar mig nu om det upprör människor. Begreppet "stil" och "egen stil" är ju väldigt laddade ord idag, av någon anledning som jag inte riktigt förstår.
Jag vet bara att jag tänker strunta i "stil" och "egen stil". Har jag en "egen stil" så fine, då får jag väll finna mig i det. har jag inte det så har jag inte det. Har jag ingen stil alls så gör det mig faktiskt ingenting-
Jag överlever med all sannolikhet den "krisen".
Jag har klarat mig igenom värre saker än det.
"Jag är unik och speciell.
Precis som alla andra."
Endorfiner
Det känns som att min kropp tillhör nån annan, för den känns bara allmänt "borta".
Samtidigt som man kan vakna kl 5 och känna "WOAW!!! Idag är jag glad!"
Jag måste se till att oftare ha ett välfyllt lager av endorfiner.
Tro vad som händer om man får ett överskott?
Eller inte har några alls?
Tiden
Måste något existera bara för att det finns ett ord för det,
Och om så är fallet vad är då ett existerande "ingenting"?
Om det inte är så, varför har vi då satt ord för något som inte finns?
Är det för att vidga den värld vi lever i, som om den inte vore stor nog?
Eller är det för att försöka skapa en illusion av att behärska världen?
Att äga den?
Vem har egentligen rätt att ÄGA världen?
Om någon har det, så förstår jag inte hur den kan ta på sig äganderätten för något som är sitt eget?
Om ingen har det, så förstår jag inte hur vi kan rita en linje på ett papper och kalla ett område för ett land?
Då har vi ju tagit på oss äganderätten för det här landet, och har vi egentligen rätt till det?
Hur det här inlägget ska sluta kan bara tiden utvisa...
Och vad var tid nu igen?
CARL-HENRIK!
Jag var verkligen tröstlös och grät krokodil-tårar.
Ingen räddning syntes.
Pengar som ingen hade skulle bli tvungna att sepnderas på en reparation.
Men så kom Carl-Henrik!
Min favorit data-nörd
I sin ädla mercedes från ett svunnet årtionde
Och se!
Han behövde inte göra mycket för att datorn skulle vara som ny
(Dock med vissa skavanker, men det hör ju inte hit!)
Så var dagen räddad!
Sömn
Jag är så sjukt jävla jätte trött.
Jämt.
Men jag kan verkligen INTE sova!
Jag försöker somna men det funkar liksom inte.
Jag vaknar igen... efter 30-45min.
Hur irriterande är det inte, att inte kunna sova egentligen?!
Det är ju liksom naturligt att sova!
WEIRD!
Men ingen mens.
Cerazette är utan mens.
Hur kan man ha mens utan mens?
Sugmärke
Och jag gjorde ett desperat försök att sminka bort idag---> Då såg det ut som en cancer-böld!
Fantastiskt... eller nja...
Slutade med sjal hela dagen.
Just nu ser jag misshandlad ut istället, och hela halsen är röd.
Den hudbiten tål visst inte smink...
Bra att komma ihåg!
Nu ser det ut som en cancer-böld på cellgiftsbehandling (vit puder funnet i badrummsskåp, sånt är väll "mildare" än vanligt smink?)
Det här blir nog aldrig riktigt bra?
TJOCK.SE
TJOCK
TJOCK
TJOCK
TJOCK
TJOCK
JAG FICK ETT PLÖTSLIGT INFALL AV ATT JAG ÄR EN ENORM
RULLANDE
FETTKLUMP
LITE SLADDRIGT FETTIG
GÄRNA INSMORD MED FETT OCKSÅ
FAN VA SEXIGT.
MEN JAG MÅSTE ÄNDRA PÅ DET.
FÖR DET MÅ VARA SEXIGT ATT SE UT SOM MIG.
MEN DET RÄCKER INTE NU
JAG MÅSTE ÄNDRA MIG
FORT!
INNAN MOI FETTKLUMPEN VÄXT MIG TILL EN OFANTLIG STORLEK
OCH RULLAR SÖNDER NÅGON STACKARS LITEN BEBIS
FAST DÅ SKULLE JAG SKRATTA ELAKT SOM PÅ FILM...
eller nä, men vi kan ju låtsas!
IM A TJOCKIS.
TJOCK
TJOCK
TJOCK
. SE
(Det här känns verkligen som ett tragiskt problem)
Kläder
Är det oftast människor som inte passar i snygga kläder som köper dem?
Såg en perfekt tröja för någon dag sedan,
den övervägde jag till och med att köpa.
Men så såg jag den på en tjej som verkligen verkligen verkligen INTE passade i den,
och då var det kört!
Jag kan verkligen inte kolla på tröjan längre.
För nu är den "förstörd" i mina ögon.
Varför är det så?
Är det hennes fel för att hon inte passar i den?
Är det hennes fel för att jag är sur för att hon inte passar i den?
Eller är det mitt fel för att jag på något mystiskt narcissistiskt-sätt
uppenbarligen tror att jag skulle passa bättre i den?
Varför?
Världsomfattande!
En galen stalker- tysk.
Ett stycke oberäknelig fransman.
En människa (jag gissar på mellanöstern),
som gång på gång frågade mig när bussen gick,
och ville inte lämna mig där jag stod och väntade på bussen.
Ett stycke Schyssta Killen- som försökte sig på något annat...
Seriöst...
Nä...
Inte seriöst...
Det här är verkligen mitt I-landsproblem!
HETT!!
"Ocool"= Het?
Vem är du? Vem är jag? Levande charader?
Idag spenderade jag typ hela dagen på sjukhuset
Det var rätt jobbigt
Men det var inte det jag hade tänkt skriva om
Egentligen
I väntrummet på röntgen satt en svensk man och en svensk kvinna,
med deras svenska bebis.
Båda pratade franska
Båda hade mörkhy
"Åhh villken söt invandrar bebis!!!"
Sa en kille till sin mamma.
Det fick mig att tänka över en del. När är man invandrare och när är man inte det? När är man "svensk" och när är man inte det? Är jag svensk eller är jag finsk, eller är jag en "andra-generationens-invandrare" eller är jag någonting helt annat??
Ett svenskt medborgarskap ska ju innebära att man är en svensk medborgare och alltså då en "svensk" men det finns ju iofs "svenska" smålänningar, "svenska" norrlänningar, "svenska stockholmare"... "svenska" invandrare?
Så om jag ska definiera mig själv riktigt ordentligt, blir jag då en "svensk-andragenerationens-invandrare-norlännings-ångermanlännings-örnsköldsviks-boende"-person... eller? Det borde väll bli så?
För att få svar på min fråga så ringde jag den enda person som jag visste skulle kunna ha svar på min fråga, min kära lilla mormor!
"Hallå!" (Hör riktigt mumintrolls-brytningen i hennes röst!)
"Mormor! Mormor! Jag har en super-duper-jätte-mega-viktig-fråga!!! NU!NU!NU!"
"En duper-vad??" (Hon hänger inte alltid med så bra)
"EN FRÅGA!"
"Jaaahaaa, va rooooooligt! Vad ska du fråga?"
"Vad är du?"
Och vad svarade min fantastiska lilla mumintrolls-mormor???
"Människa???"
