Dagens I-landsproblem

Förutom att jag slitit av alla ledbanden i foten, möblerat om inne i vristen (=kryckor och starka mediciner)
Och trots detta rest till Paris, som måste vara den mest icke-handikapp-anpasssade staden i världen (eller i Europa iaf!).
och vi hamnade inte ens i Paris från början, utan helt plötsligt så var vi i Belgien... är det ens i Europa liksom?
Nä...
Vi gjorde ett försök att rita ut det på en karta. Mäster und mäster gjorde sina försök att lista ut var någonstans de hade befunnit sig, men den franska björnen som gick i ide på vårat golv sa att vi typ hade placerat Belgien där Polen ligger. Det är nog två stycken som behöver geografi-studier här... men ärligt talat: När har det någonsin hjälpt någon att veta var Belgien ligger?
Nä...
Vi hamnade till sist i paris iaf.
Och det var ju bra.
M&M and M.
Nu sitter jag på City-terminalen i Stockholm och vill bara hem. Eric skulle fixa mig en välkomst-komitée.
Fastän det räcker med bara han.
Jag vill nog att det bara ska vara han.

Jag sa innan resan adjö till alla jag känner.
Men jag tror,
Att överlever man Belgien,
då överlever man nog allt...
Eller jag har ju tagit mig såhär långt i alla fall!