Dagens I-landsproblem

Jag var så upptagen med att leta efter problem att jag inte insåg att problemet egentligen var just problemet.
JISSES!
Det finns knappt någon som kan nöja sig med att vara lycklig längre känns det som.
Har man inte något problem så gör många allt de kan för att skapa sig ett problem.
Det kan vara alltifrån att strunta i läxor, till att hämnas för gamla oförätter som är preskriberade sedan länge,
eller att man bedrar sin partner, eller att man är tillsammans med någon tillfälligt bara för att "ha någon",
och under tiden så söker man efter "den rätta/rätte".
Sen när blev det fel att bara vara?
Sen när blev det skuld och skam att faktiskt vara lycklig och stolt över det?
Är det fel?

Att folk sedan alltid väljer de sämre alternativen är också ett ganska konstigt faktum.
Folk har en tendens att välja de sämre alternativen, för att de inte tror sig vara värda något bättre.
Eller att man väljer det för att det inte är tänkt att man ska göra så.
Förutsägbarhet verkar också vara tabu.
Man måste vara nyskapande hela tiden. En enorm hets och press liksom.

Jag är less på att måsta skapa mig problem.
Jag är less på människor som desperat försöker skapa problem åt mig.
HALLÅ!
jag mår bra, jag är lycklig och jag är fantastisk (ja, man får kalla sig själv fantastisk. Det finns ingen lag mot det)
Och det finns ingenting som kan ändra på det.
Inte du.
Inte jag.
Och inte någon annan.

man måste tillåta sig själv att må bra någon gång.
Inte konstigt att folk bryter ihop liksom.